Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas / 399-400 (1906) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clary - Clasen - Clason

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Äldre halfbroder till dessa båda drottningar var
Étienne C. (d. 1823), efter fadern handelshusets
chef; han var far till en dotter, som blef gift med
kejsarinnan Josefinas kusin, grefve Henri de Tascher
de la Pagerie, och som under några år
såsom hofmästarinna tillhörde sin fasters
hof i Sverige och till två söner: Marius C.
(d. 1841, barnlös), general och af Ludvig Filip
upphöjd i grefligt stånd, och Joachim C. (d.
1856), som af Napoleon III gjordes till senator.
Den sistnämnde C:s son, Adolphe C., upphöjdes
i grefligt stånd 1870, följde Napoleon III i
landsflykten och dog 1877; hans ende son representerar
nu familjen. - Helbroder till drottningarna var
Nicolas C. (f. 1760, d. 1823), som af Napoleon I
kreerades till grefve under de hundra dagarna 1815.
Hans gren utdog med sönerna grefve François C.
(f. 1814, d. 1889, besökte svenska hofvet
1841 och blef fransk senator 1852) och vicomte,
sedermera grefve Justinien C. (f. 1816, d. 1896,
barnlös, ledamot af franska deputeradekammaren
och känd som en ganska framstående genremålare).
En dotter af grefve Nicolas var gift med
marskalk Berthiers son, 2:e hertigen af Wagram. -
En syster till drottningarna Julie och Desideria
var Marie Anne Rose Marseille C. (d. 1835),
gift 1786 med A. J. Anthoine, rik köpman och mär i
Marseille samt af Napoleon I upphöjd till "baron
de S:t Joseph". Af deras döttrar var en gift först
med general de Salligny, hertig af San Germano,
sedan med Napoleons sjöminister hertig Decrès;
en annan gifte sig 1808 med marskalk Suchet,
hertig af Albufera.
- Jfr F. Vérany, "La famille Clary et Oscar
II" (1893), och L. de Bretonne, "Les
Bonaparte et leurs alliances" (1893).
P. M. G.

Clasen, Karl och Lorenz, tyska historiemålare,
kusiner, båda födda 1812 i Düsseldorf, på hvars
målarakademi de fingo sin utbildning under Schadows
och Hildebrandts ledning. De gjorde sig bägge kända
genom religiösa målningar, Lorenz dessutom genom
Konrad II (i kejsarsalen i Frankfurt a. M.) och
Germania på vakt vid Rhen (i rådhuset i Krefeld),
efter hvilken oräkneliga efterbildningar gjordes under
kriget 1870-71. Karl C. dog 1886 och Lorenz C. 1899.

Clason. 1. Edvard Klas Herman C., anatom,
f. 17 okt. 1829 på Furudals bruk i Öre socken,
Kopparbergs län, blef student i Uppsala 1849,
med. filos. kandidat 1851, med. kandidat 1857,
licentiat 1861 och med. doktor 1862, sedan han 1861
utgifvit en afhandling Om ryggradskrökningarnes
ætiologi. C. var t. f. prosektor vid anatomiska
institutionen läsåren 1861-63, förordnades 1862 till
docent och 1863 till adjunkt i anatomi och fysiologi
samt utnämndes 1882 till professor i anatomi, efter
att en längre tid, sedan 1877 såsom e. o. professor,
hafva förestått de till den anatomiska professuren
hörande läraråliggandena. Han erhöll 1897 afsked
från professuren, men kvarstår såsom extra lärare vid
universitetet. Han är ledamot af Vet. soc. i Uppsala
(1873) och af Vet. akad. (1887). Såsom lärare har
C. genom en outtröttlig flit och en aldrig svikande
hängifvenhet inlagt synnerligen stora förtjänster
och i en sällsynt hög grad förvärfvat sina lärjungars
aktning och kärlek. Till ett uttryck häraf läto dessa
1886 E. Perséus för den anatomiska institutionen i Uppsala
måla C:s bild i olja. Nyssnämnda institution
har under hans energiska ledning högst väsentligt
förkofrats, och dess museum har riktats med en mängd
värdefulla föremål. Bland C:s skrifter märkas, utom
den nämnda, Om menniskohjernans vindlar och fåror
(i Uppsala univis "Årsskrift", 1868), Reseberättelse
(därsammast., 1873), Die morphologie des gehörorgans
der eidechsen (i Hasses "Anatomische studien",
1871) samt ett stort antal afhandlingar i Uppsala
läkarförenings förhandlingar.
R. T-dt.


2. Isak Gustaf C., den föregåendes halfbrors
son, arkitekt, f. 30 juli 1856 på Rottneby nära
Falun. Han aflade mogenhetsexamen 1874 och blef
s. å. lärjunge vid Tekniska högskolan. Först ämnade
han utbilda sig till ingenjör, men 1877 öfvergick
han till arkitekturafdelningen, som då leddes af
A. T. Gellerstedt, och genomgick sedan 1879-81
konstakademiens arkitekturskola under Scholanders
ledning. Han erhöll 1881 kungliga medaljen och
vistades på studieresa i utlandet 1883-86. Han
blef ledamot af konstakademien 1889, professor i
arkitektur vid Tekniska högskolan 1890 och vice preses
i konstakademien 1902, men lämnade sin professur
1904 och utnämndes i stället till förste intendent
i öfverintendentsämbetet. Sedan 1900 har han varit
ledamot af Stockholms stadsfullmäktige. - Redan
under studieåren utarbetade C. fasadskisser till
åtskilliga privatbyggnader i Stockholm, bland andra
det i dansk senrenässans hållna huset Östermalmsgatan
44 och Kåbergska huset, Nybrogatan 33, i italiensk
renässans, båda i detalj sedermera utarbetade af
F. Boberg. Under studieresorna i Spanien och Italien
utarbetade C. skisser och detaljer till Thaveniuska
huset vid Strandvägen, hållet i italiensk palatsstil,
med särdeles vackra portaler och sgraffitodekoration
efter kartonger af J. Kronberg; i dess yttre sökte
han visa, hur man borde gå till väga, om man i
puts ville imitera verkliga stenbyggnader. Efter
hemkomsten från studieresan blef Bünsowska huset
vid Strandvägen, till hvilket täflingsskisser
utarbetats i Frankrike, hans första storverk. Det
byggdes 1886-88 i Frans I:s stil och betecknar i mer
än ett hänseende en ny dag i den moderna svenska
byggnadsverksamhetens historia. Därigenom att vid
sidan af tegel uti fasaderna huggen sten (kalksten)
användes i rätt stor utsträckning, gjordes här
nämligen ett betydelsefullt genombrott i den då
allena härskande puts- och gipsarkitekturen. Äfven
med hänsyn till sambandet mellan byggnadens inre och
yttre gjordes i denna byggnad en bestämd opposition
emot det då rådande symmetrislafveriet, i det att
fönstren till läge och storlek rättades efter rummens
behof. Symmetrien ersattes med jämnvikt. Efter
bünsowska huset följde Östermalms saluhall (1889,
i samarbete med K. Sahlin), huset Österlånggatan 14
(1888-89, i gammal Stockholmsstil), Adelsvärdska
huset vid Norrström (1889), med utgångspunkter i
svensk 1600-talsarkitektur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>