och adelsgårdar. Invånarna, hvilkas antal för 15 år sedan uppgick till omkr. 67,000, idka företrädesvis boskapsskötsel. (J. F. N.) Pustertalrasen (se Pusterdalen), husdjurssk., den största nötkreatursrasen i österrikiska alperna. Den väger 600--650 kg. och producerar goda göddjur och dragare. Till färgen är den mörkröd eller brun med mjölkhvitt band från nacken öfver manken, ryggen, korset och bakdelen samt längs undersidan af kroppen till strupgången. H. F. Pustljus. För fotografering användes s. k. magnesiumljus eller blixtljus (se d. o. och Magnesium), som erhålles vid förbränning af en blandning af magnesium- eller aluminiumpulver och syrerika salter, t. ex. kalciumklorat, salpeter. Ett för ifrågavarande ändamål mycket användbart ljus, pustljus, erhålles, om rent magnesiumpulver medelst någon lämplig apparat, pust, blåses genom en ljus- eller spritlåga. För att åstadkomma detta ljus användas särskildt konstruerade lampor. Förbränningstiden för sådant blixtljus växlar mellan 1/10 och 1/50 sek. Angående användningen af blixtljus l. pustljus för fotografering jfr handböcker, t. ex. Schnauss, "Die blitzlichtphotographie" '(3:e uppl. 1902). T. E. A. Pusula [po'sola], imperiellt pastorat af 2:a kl., Nylands län, Finland, hör till Lojo härad och domsaga, Borgå stift, Lojo kontrakt. Areal 273 kvkm. 3,961 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Puszta [po'sta], ung., vanligen öfversatt med ödemark, stäpp, betecknar i Ungern egentligen allodialgods, på hvilket inga bondehemman eller stadsjord förekomma. På det ofantliga slättlandet i mellersta Ungern, alföld, där under turkarnas långa herravälde en stor mängd mindre byar försvann och befolkningen trängde sig samman på få orter, voro dessa allodialgods mycket vidsträckta och bildade före 1848 stora betesmarker för hästar, nötboskap, får och svin, hvilkas herdar där förde ett fritt nomadlif året om. Slättens egendomliga skönhet: den italienska himmelen, den vackra solnedgången, den ofta förekommande fata morgana m. m., har mycket besjungits af ungerska skalder, särskildt af Petöfi och Arany. Numera har odlarens plog inkräktat på betesmarkerna, och där förr ej sågs annat än en blå himmel och ett böljande gräshaf utan ett enda träd, ha flerstädes mönstergårdar, stora hvete- och majsfält samt

Ungersk landtgård på slätten.

trädplanteringar uppstått. Därför är puszta nu det vanliga namnet på en ungersk landtgård (se fig.). Putamen, bot. Se Juglans. Putbus [po'tbos]. 1. Köping på Rügen i grefskapet P., 2 km. från Rügens sydkust, anlagd 1810, med grefvarnas och furstarnas af P. slott med präktiga parker och trädgårdar. 1,998 inv. (1910). I närheten ligger badorten Friedrich-Wilhelmsbad, som nu benämnes Lauterbach och ligger 2,3 km. från P. -- 2. Tysk furstlig ätt, som leder sina anor från furst Stoislav I af Rügen (slutet af 1100-talet). Genom 1249 års arfförening fick Boranto I slottet Podebusk eller Putbus, 2 km. från Rügens södra kust, jämte dess område (halfön Jasmund m. m.). Under 1300-talet bosatte sig en gren af ätten i Danmark, där den äfven bar namnet Podebusk (se d. o.). Mauritz P. upphöjdes 1672 i friherrligt stånd. Malte I, son af den förste danske baronen, ärfde slottet Putbus, då den pommerska linjen 1704 utgick, och blef 1727 tysk riksgrefve. Hans son Morits Ulrik (f. 1699, d. 1769) upptogs bland Sveriges grefliga ätter 1731 och blef 1733 president i Wismarska tribunalet. Sedan 1720 var landtmarskalkens i svenska Pommern ämbete ärftligt inom ätten. En sonson till Morits Ulrik, grefve Vilhelm Malte (f. 1783, d. 1854), upphöjdes 1807 af Gustaf IV Adolf i svenskt furstestånd. Preussens konung bekräftade 1817 furstetiteln. Ätten utgick 1854 på svärdssidan. Slottet och titlarna ärfdes 1854 af Vilhelm Malte (f. 1833, d. 1907), son till den föregåendes dotter Clotilde och grefve Friedrich von Wülich und Lottum, och 1907 af dennes måg, Franz Adolph von Veltheim (f. 1848), och dotter Marie Luise Clotilde Agnes (f. 1858). Puteaux [pytå], nordvästlig förstad till Paris, på Seines vänstra strand, vid foten af Mont Valérien och vid Västbanan. 31,852 inv. (1911; i hela kommunen 32,223). Artilleriverkstäder, kattuntryckeri, tillverkning af färger och andra kemiska artiklar, tapeter, maskiner m. m. J. F. N. Puteoli (nu Pozzuoli, se d. o.), sjöstad i Kampanien, grundlagd 521 f. Kr. från Cumæ under namnet Dikaiarchei'a, sedan år 194 f. Kr. romersk koloni. Namnet synes antyda rikedom på brunnar (putei) eller mineralkällor. Stadens välbyggda och präktiga hamn blef en medelpunkt för handeln med Egypten och Spanien. Förnäma romare hade villor i dess grannskap. P. förstördes flera gånger under folkvandringstiden, men uppbyggdes ånyo. R. Tdh.* Putiatin, Evfimij Vasiljevitj, grefve, rysk amiral, f. 1803, d. 1883, användes 1842 på en diplomatisk mission till Persien, ankom 1853 med en rysk eskader till Nagasaki i Japan för att genomdrifva afslutandet af en handelstraktat, hvilket också i febr. 1855 lyckades honom i Shimoda (se Bd XII, sp. 1493--94). P. afslöt 1858 en traktat jämväl med Kina (se d. o., sp. 66). Han var sedermera marinattaché i London (1858--61) och inkallades 1861 i riksrådet. Putignano [potinjānå], stad i italienska prov. Bari (Apulien), 44 km. s. ö. om Bari, på en höjd vid järnvägen till Bari. 14,362 inv. (1911). Vin- och olivodling. J. F. N. Putivl, kretsstad i ryska guv. Kursk, vid järnvägen Kiev--Voronesj. 8,965 inv. (1897). Handel med landtbruksprodukter. J. F. N. Putlitz [po'tlits], Gustav Heinrich Gans von und zu, tysk vitterhetsidkare, f. 1821 i

✕