Fri vers
Fri vers (från franskans vers libre) är vers som helt eller delvis saknar traditionell meter, rim och andra regelbundna drag. Det blev den dominerande formen av diktning i många språk under 1900-talet.
Om man skriver "Jag är en dålig poet, min vän" gör man ett påstående i prosa. Med medvetna radbyten blir resultatet knäckprosa, eftersom raderna knäcks av:
- Jag är en dålig
- poet, min vän.
Som den äldsta fria versen räknas översättningarna av Bibelns poetiska böcker, och av antik grekisk lyrik skriven på komplexa versmått. Uppfinnaren av fri vers i modern mening anses vara Friedrich Gottlieb Klopstock, som efterföljdes av Goethe och Heine samt en del andra tyska 1800-talsdiktare. En annan föregångare var Walt Whitman, vars bibliskt inspirerade stil i sin tur påverkade Carl Sandburg och Edgar Lee Masters och senare utövade inflytande på svensk diktning. Från och med 1900-talet förekom fri vers i många länder och språkområden.[1][2]
Inom svensk poesi experimenterade Thorild med fri vers, och Strindberg skrev några dikter i "Heines stil", men formen slog inte igenom i Sverige förrän med Vilhelm Ekelund och Edith Södergran i början av 1900-talet. Det var från 1940-talet och framåt den dominerande poetiska formen på svenska.[1]
