Kopparglans
| Kopparglans | |
 Chalkosit (kopparglans) | |
| Kategori | Sulfidmineral |
|---|---|
| Dana klassificering | 2.4.7.1 |
| Strunz klassificering | 02.BA.05A |
| Kemisk formel | Cu2S |
| Färg | Grårosa, grå, svartgrå, svart, järnsvart, stålgrå, blåsvart |
| Bildningsmiljö | Supergen anrikning, hydrotermal utfällning |
| Förekomstsätt | Prismatiska eller tabulär kristaller, eller stora korn |
| Associerade mineral | Pyrit, kopparkis, covellin, bornit, molybdenit |
| Kristallstruktur | Monoklina, pseudoortorombiskt |
| Spaltning | Otydlig efter {110} |
| Brott | Mussligt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 2,5–3 |
| Glans | Metallisk, submetallisk |
| Refraktion | Opak |
| Streckfärg | Glänsande svart till matt grå |
| Specifik vikt | 5,5–5,8 |
| Referenser | [1][2] |
Chalkosit eller kopparglans är ett sulfidmineral som består av koppar (ca 80% räknat i vikt) och svavel med formeln Cu2S. Mineralet innehåller ibland även hög halt silver.[3]
Mineralet namngavs ursprungligen chalcosine efter grekiskans chalko ("koppar") av François Sulpice Beudant.[1] Senare, år 1868, ändrade James D. Dana and George J. Brush namnet till chalcocite.[1]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Chalkosit är ett tungt men mjukt mineral som kan lätt repas med kniv.[4] Mineralet uppträder som lätt tillplattade och ofta tvillingbildade kristaller.[4] Chalkosit kristalliserar monoklint under 103-105 °C men pseudoortorombiskt och pseudohexagonalt däröver.[5][4] Chalkosit som bildas över 103-105 °C kallas även för beta chalkosit eller hög chalkosit.[6]
Dess olika färgnyanser har beskrivits som grårosa, grå, svartgrå, svart, järnsvart, stålgrå och blåsvart.[1][4][7] Blåaktig chalkosit får sin färg från orenligheter av 7 till 8% covellin (CuS).[7] Blandning av bornit (Cu5FeS4) när mineralet chalkosit krystalliserar vid höga temperaturer (≈200 C) ger den ljusa grårosa färgen.[7][8]
Chalkosit kan också uppvisa blå till lila irisering där den lokalt har omvandlats till covellin.[4] Djurleit och bornit kan förväxlas med chalkosit.[1][5] Chalkosit kan skiljas åt från bornit då chalkosit har grå-svart färg vid färsk brottyta.[5]
Chalkosit kan bildas ur andra mineral, till exempel covellin eller pyrit, genom att atom för atom byts ut – en pseudomorfos. Därvid erhåller chalkositen det ursprungliga mineralets yttre form.[9]
Mineralet bildar en fast lösning med yarrowit (Cu9S8)[10] och uppträder också blandat med anilit, covellin, digenit, djurleit och spionkopit.[1]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Chalkosit uppträder främst som en sekundärt mineral.[2] Sekundärt chalkosit tenderar att bildas och ansamlas som en cement vid strax under den meteoriska vittringszonen (oxidationszonen).[1][11] Denna chakosit är en produkt av sönderfallet av kopparkis via mellanstadier av bornit och covellin.[11] Som primärt mineral[2] är chalkosit som hydrotermal utfällning i kopparförande gångfyndigheter ett vanligt förekomstsätt.[1][4] Mineralet återfinns också i porfyrkopparmalm.[2] Mindre mängder antropogen chalkosit kan bildas vid underjordiska bränder i kolgruvor.[1]
Chalkosit är ganska vanlig,[2] men förekommer sällan i stora mängder och är inte något vanligt mineral i Sverige. Det finns dock tillsammans med brokig kopparmalm till exempel i Glava kopparfält i Värmland och i Biskopsgruvan i Garpenberg i Dalarna, liksom i Norge i Telemark fylke, vid Alunsjön och i Aardal vid Sognefjorden.
Fyndigheter med ovanligt stora kristaller eller massor finns bland annat i Transvaal i Sydafrika, Uralbergen i Ryssland, Cornwall i England och Arizona, Montana, Wisconsin och Alaska i USA.[2] Escondida i Chile, världens mest produktiva koppargruva för närvarande, har ett täcke sekundärt chalkocit.[12]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Kopparglans är en extrem rik kopparmalm då mineralet har i dess rena, teoretiska form, 79,853% koppar.[1]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Flores W., Héctor (1967) (på spanska). Geología económica de yacimientos minerales. Universidad de Chile
Noter
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Chalcocite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-962.html. Läst 24 september 2026.
- 1 2 3 4 5 6 ”Chalcocite” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/chalcocite.pdf. Läst 23 september 2026.
- ↑ ”Silver-bearing Chalcocite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-25552.html. Läst 26 september 2026.
- 1 2 3 4 5 6 Foucault, Alain; Raoult, Jean-François; Platevoet, Bernard; Cecca, Fabrizio (2020) [2000]. ”chalcocite” (på franska). Dictionnaire de géologie (9:de). Dunod
- 1 2 3 chalkositt i Store norske leksikons nätupplaga. Läst 2018-10-10.
- ↑ ”Beta chalcocite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-499698.html. Läst 24 september 2026.
- 1 2 3 Flores 1967, s. 150
- ↑ Flores 1967, s. 151
- ↑ pseudomorfose i Store norske leksikons nätupplaga. Läst 2018-10-10.
- ↑ ”Chalcocite-Yarrowite Series” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-33146.html. Läst 24 september 2026.
- 1 2 Flores 1967, s. 148
- ↑ Robb, Laurence (2007) (på engelska). Introduction to Ore-Forming Processes (4th). Malden, MA, United States: Blackwell Science Ltd. sid. 105. ISBN 978-0-632-06378-9
