Hoppa till innehållet

NGC 520

Från Wikipedia
NGC 520
NGC 520-foto av Hubbleteleskopet
Observationsdata
StjärnbildFiskarna
Rektascension01t 24m 35,071s[1]
Deklination+03° 47′ 32,68″[1]
Rödförskjutning0,007609 ± 0,000010[2] km/s
Avstånd105 miljoner (32,2 Mparsec )[3] ljusår
TypPec[4]
Skenbar storlek3,4 x 1,7[4] bågminuter
Skenbar magnitud12,2[4]
NoterbartInteragerande galaxer
Fysiska egenskaper
Radieca 51 700 ljusår (15,85 Kparsec)[4] (uppskattad)
Upptäckt
Upptäcktsår13 december 1784
UpptäckareWilliam Herschel[5]
Andra beteckningar
UGC 966,[4] PGC 5193,[4] Arp 157[4], MCG +01-04-052, IRAS 01219+0331, 2MASX J01243507+0347326, VV 231, GC 303, H 3.253, h 116, KCPG 31B[4]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

NGC 520, även känd som Flying Ghost,[6] är ett par av växelverkande spiralgalaxer ungefär 105 miljoner ljusår från solsystemet[7] i stjärnbilden Fiskarna. De upptäcktes av astronomen William Herschel den 13 december 1784.[5]

Halton Arp kallade detta den näst ljusaste, mycket störda galaxen på himlen, och den är lika ljusstark i infrarött och radiobandet som Antenngalaxerna. Simuleringar tyder på att detta objekt består av två galaktiska skivor som började interagera för cirka 300 miljoner år sedan. Systemet är fortfarande i ett tidigt skede av sin sammanslagning och visar två separata hastighetssystem i spektra och två små svansar. Två galaktiska kärnor har detekterats,[8] och en är en H II-kärna.[9]

NGC 520 imaged by the Cerro Tololo Inter-American Observatory

Den galaktiska huvudkomponenten ses från sidan, vilket gör den svagare i det optiska bandet. Den sekundära komponenten är ljusare men mindre massiv än huvudkomponeten och ligger mot nordväst. De är separerade av ett mörk stoftstråk. Galaxernas område utanför deras kärnor upplevde en period av ökad stjärnbildning ungefär samtidigt som de började interagera.[8] Två dvärgobjekt finns i närheten av detta sammanslagna par, och ett av dem, betecknat UGC957, ligger i den norra tidvattenstjärten – det kan vara resultatet av interaktionen.[10]

När de betraktas i röntgenbandet verkar de interagerande galaxerna vara ungefär hälften så ljusstarka som förväntat med tanke på deras sammanslagningstillstånd. Analys av gas- och molekylära egenskaper tyder på att den sekundära sammanslagningskomponenten är gasfattig. Merparten av stjärnbildningen ägde därför rum i den gasrika huvudkomponenten i sydost. 15 röntgenkällor har observerats inom sammanslagningen, varav många uppvisar långsiktig variation. En kraftig galaktisk vind är tydlig, driven av stjärnutbrottsaktiviteten.[8]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 520, 14 december 2024.
  1. 1 2 Skrutskie, Michael F.; Cutri, Roc M.; Stiening, Rae; Weinberg, Martin D.; Schneider, Stephen E.; Carpenter, John M.; Beichman, Charles A.; Capps, Richard W.; et al. (1 februari 2006). ”The Two Micron All Sky Survey (2MASS)”. The Astronomical Journal 131 (2): sid. 1163–1183. doi:10.1086/498708. ISSN 0004-6256. https://archive.org/details/sim_astronomical-journal_2006-02_131_2/page/1163.
  2. ↑ Crook, Aidan C.; Huchra, John P.; Martimbeau, Nathalie; Masters, Karen L.; Jarrett, Tom; Macri, Lucas M. (Februari 2007). ”Groups of Galaxies in the Two Micron All Sky Redshift Survey”. The Astrophysical Journal 655 (2): sid. 790–813. doi:10.1086/510201. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0610732.
  3. ↑ Cappellari, Michele; Emsellem, Eric; Krajnović, Davor; McDermid, Richard M.; Scott, Nicholas; Verdoes Kleijn, G. A.; Young, Lisa M.; Alatalo, Katherine; et al. (Maj 2011). ”The ATLAS3D project - I. A volume-limited sample of 260 nearby early-type galaxies: science goals and selection criteria”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 413 (2): sid. 813–836. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.18174.x. https://arxiv.org/abs/1012.1551.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Results for object NGC 0520”. NASA/IPAC Extragalactic Database. NASA and Caltech. https://ned.ipac.caltech.edu/byname?objname=NGC+0520. Läst 22 december 2006.
  5. 1 2 Seligman, Courtney. ”New General Catalog Objects: NGC 500 - 549” (på amerikansk engelska). cseligman.com. http://cseligman.com/text/atlas/ngc5.htm#520. Läst 10 december 2017.
  6. ↑ Stoyan, Ronald; Schurig, Stephan (2014). interstellarum Deep Sky Atlas. Erlangen: Cambridge University Press; Oculum-Verlag GmbH. ISBN 978-1-107-50338-0. OCLC 920437579. http://www.deep-sky-atlas.com/
  7. ↑ ”Distance Results for NGC 0520”. NASA/IPAC Extragalactic Database. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nDistance?name=NGC+0520. Läst 5 maj 2010.
  8. 1 2 3 Read, Andrew M. (Maj 2005). ”A Chandra view of the anomalous half-merger NGC 520”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 359 (2): sid. 455–463. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.08958.x. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0502483.
  9. ↑ Ho, Luis C.; Filippenko, Alexei V.; Sargent, Wallace L. W. (Oktober 1997). ”A Search for "Dwarf" Seyfert Nuclei. III. Spectroscopic Parameters and Properties of the Host Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 112 (2): sid. 315–390. doi:10.1086/313041. https://arxiv.org/abs/astro-ph/9704107.
  10. ↑ Delgado-Donate, E. J.; Muñoz-Tuñón, C.; Deeg, H. J.; Iglesias-Páramo, J. (Maj 2003). ”Dwarfs after mergers? The case of NGC 520, NGC 772, Arp 141, NGC 3226/7, NGC 3656 and Arp 299”. Astronomy and Astrophysics 402 (3): sid. 921–928. doi:10.1051/0004-6361:20030211-1. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0302492.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 518  •  NGC 519  •  NGC 520  •  NGC 521  •  NGC 522