Superprestige
Superprestige, instiftad 1982, är den äldsta av de tre stora internationella tävlingsserierna inom cykelcross (de två övriga är Trofee veldrijden, avhållen sedan 1987, och UCI Cyclo-cross World Cup, sedan 1993). Den avhålls vintersäsongsvis (oktober–februari) och består sedan säsongen 2000/2001 av åtta deltävlingar, vilka tidigare var spridda över Europa, men sedan 2022/2023 ingår endast belgiska lopp. 2003/2004 infördes klasser för herrjuniorer och herrar U23, 2015/2016 infördes en damklass och 2019/2020 U23-damer. Herrjuniorklassen och de båda U23-klasserna ställdes in 2021/2022 på grund av coronapandemin och har inte återinförts (juniorlopp avhålls dock i samband med herr-/damloppen, men ingen sammanlagd säsongsvinnare utses).
Första upplagan arrangerades 1982/1983 av belgiska Verenigde Veldritorganisatoren ("Förenade cykelcross-arrangörerna") och hade landsvägscyklingens inofficiella "världscup" Super Prestige Pernod som förebild. Den bestod av fyra belgiska lopp (i Diegem, Zillebeke, Gavere och Overijse – samtiga i regionen Flandern). Säsongen därpå ökade antalet lopp till sex, genom att ett schweiziskt (i Zürich) och ett nederländskt (i Valkenswaard) tillkom och 1984/1985 tillkom ytterligare två lopp, ett italienskt (i Rom) och ännu ett nederländskt (i Oss). Lopp tillkom och utgick under åren – under 1990-talet bestod Superprestige av från nio till tolv lopp, avhållna även i Frankrike, Tjeckien och Spanien (1992/1993 gick de 12 loppen i sju olika länder, fyra i Belgien, två i vardera Nederländerna och Schweiz och ett var i Tjeckien, Spanien, Italien och Frankrike[1]), men efter det att UCI startade sin officiella världscup 1993/1994 minskade Superprestiges geografiska spridning och det blev 2005/2006 ett rent belgiskt/nederländskt arrangemang (franska Harnes utgick efter 2004/2005). 2018 togs arrangemanget över av Flanders Classics (som arrangerar flera av de belgiska landsvägsklassikerna, exempelvis Flandern runt, men även, under UCI:s överinseende, UCI Cyclo-cross World Cup[2][3]). När Superprestige Gieten (i provinsen Drenthe) som sista icke-belgiska lopp lades ner efter säsongen 2021/2022 blev tävlingen rent belgisk.
Slutställningen avgörs genom att summera poäng erhållna efter placeringen i de olika deltävlingarna. Sedan säsongen 2004/2005 får de 15 främst placerade poäng enligt en fallande skala från femton till ett (en poäng mindre per placering).
Tävlingarna har tv-sänts sedan säsongen 2007/2008. Sändningarna visas sedan 2020/2021 på Eurosport.[4]
På herrsidan har Sven Nys vunnit tretton upplagor, på damsidan har Sanne Cant vunnit fyra.
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]Herrar – elit
[redigera | redigera wikitext]Damer – elit
[redigera | redigera wikitext]| Säsong | Vinnare | Tvåa | Trea |
|---|---|---|---|
| 2015/2016 | |||
| 2016/2017 | |||
| 2017/2018 | |||
| 2018/2019 | |||
| 2019/2020 | |||
| 2020/2021 | |||
| 2021/2022 | |||
| 2022/2023 | |||
| 2023/2024 | |||
| 2024/2025 | |||
| 2025/2026 |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Telenet Super Prestige – Officiell webbplats.
- Resultat på Cyclocross 24
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Superprestige Cyclocross 1992-1993 - Men Elite på Cyclocross24.
- ↑ Over Ons på Telenet Super Prestige.
- ↑ Cyclo-cross på Flanders Classics.
- ↑ Se exempelvis Superprestige Ruddervoorde, Herrar på tv24.se (tv24.se kan inte skilja på mountainbike och cykelcross – men Superprestige Ruddervoorde är ett cykelcross-lopp, och det räcker ju med att titta på bilden för att se att cyckeln har bockstyre och alltså inte är en mountainbike).