Start

Volontärer i Jakobstad kör fordon till Ukraina: ”Jag vill hjälpa de här människorna och hoppas att kriget snart tar slut”

Volontärerna i Zero Line Jakobstadsregionen har samlat in en ambulans, bärgningsbil, grävmaskin och många verktyg. Snart kör de ner donationerna i konvoj.

En man och en ung kvinna står framför två fordon på ett torg.
Urban Fellman och Ella Knuts har båda engagerat sig som volontärer. För dem båda känns det meningsfullt att hjälpa det ukrainska folket. Snart är det åter dags att köra ner fler donerade fordon, generatorer och förnödenheter. Bild: Mikaela Löv / Yle

Volontärorganisationen Zero Line i Jakobstadsregionen har precis slutfört ytterligare en insamlingskampanj till förmån för Ukraina. På onsdagen presenterade man resultatet på torget i Jakobstad, och kunde visa upp en skaplig maskinpark.

Eldsjälen Håkan Forss säger att den primära målsättningen den här gången var att införskaffa en ambulans och en bärgningsbil. På torget står också bland annat flera generatorer, en grävmaskin, en skåpbil och en motorcykel.

– Vi har goda kontakter i Ukraina som berättar vad de behöver. Vi för inte heller någonting dit utan vi alltid har en slutanvändare som tar emot donationerna. På så sätt undviker vi korruption, säger Forss.

Två män som står på ett torg.
Håkan Forss överräcker en gåva som som tack från Ukraina till Herrfors som donerar en generatorvagn. Bild: Mikaela Löv / Yle

Grävmaskin från Jakobstad ska skydda Odesa

Under Håkan Forss senaste besök i Ukraina stod det klart att det också behövs grävmaskiner. Och även en sådan har föreningen lyckats införskaffa. Föreningen har redan donerat en grävmaskin och den används nu för att gräva skyddsringar kring Odesa.

– De bygger försvarslinjer runt hela städer och därför är det här jätteviktigt för dem. De var otroligt tacksamma när de fick meddelande om att det kommer en grävmaskin, säger Forss.

Både privatpersoner och företag har bidragit med både gods och pengar. På plats på torget finns Kristian Finell som är vd för Herrfors Nät-Verkko som har donerat en generatorvagn med en effekt på 180 kilowatt.

– Generatorvagnen är fullt fungerande, men kanske inte riktigt längre uppfyller våra krav som reservkraft i elnätet. Den kommer säkert väl till pass i Ukraina i vinter och det känns bra att kunna vara med och hjälpa, säger Finell.

Håkan Forss berättar att många är villiga att hjälpa till, en privatperson i Kangasala hjälpte till exempel till med belysning till ambulansen. En privatperson donerade mc-kläder som får följa den donerade motorcykeln.

En grupp studenter som tog sin examen vid Jakobstads gymnasium 1965 har också ställt upp för att hjälpa. Håkan Forss säger att det är berörande att se all välvilja, och även ukrainarnas tacksamhet.

En man som står vid en generator på ett torg.
Kristian Finell säger att det även för Herrfors del känns bra att kunna vara med och stöda Ukraina. Bild: Mikaela Löv / Yle

Ella Knuts körde ner en brandbil till Ukraina

En som också är med och hjälper är Ella Knuts. Hon är den yngsta av alla volontärer, bara 19 år, men har redan hunnit följa två konvojer ner till Ukraina. Det hela började med att hennes farbror, som har verkstad, blev tillfrågad om han kunde serva en donerad brandbil.

Han ville gärna köra ner brandbilen själv och frågade om Ella Knuts ville följa med.

– Jag har varit två gånger till Ukraina och kört ner en brandbil och en skåpbil. Första gången var jag lite nervös och mera orolig för min egen säkerhet, då hann jag inte uppfatta miljön omkring mig. Men andra gången kunde jag börja förstå vad jag riktigt var med om, säger Ella Knuts.

Ella Knuts säger att resorna till Ukraina har varit väldigt speciella upplevelser, mycket givande, även om det också är jobbigt att se lidande. Knuts säger att det ofta är de värsta upplevelserna som etsar sig fast i minnet, även om det känns väldigt meningsfullt att kunna vara till hjälp.

– Förra gången besökte vi ett sjukhus för krigsskadade. Där mötte jag människor i rullstol som saknade armar och ben. Det känns så orättvist att de ska leva med skadorna hela livet, när det enda de har gjort är att försöka försvara sitt land som blivit attackerat, säger Ella Knuts.

Knuts vill fortsätta att hjälpa ukrainarna, och hon hoppas att kriget snart tar slut.

– Jag vill ju hjälpa de här människorna och allra mest vill jag att kriget tar slut så snart. Jag vet inte om jag vågar tror det, men det ska vi hoppas i alla fall, säger Knuts.

Besök hos sårade soldater stärker motivationen att hjälpa

Urban Fellman är också volontär inom Zero Line i Jakobstadsregionen. Det är många gamla fordon och maskiner som ska servas, packas och förflyttas, och här hjälper Fellman till. Urban Fellman kommer också att köra ner med konvojen. Det blir hans tredje resa till Ukraina i år.

Vi frågar Urban Fellman varför han har valt att bli volontär. Han säger att hans svar inte hade varit lika glasklart för en månad sedan, även om han då ansåg att det var ett gott ändamål att hjälpa Ukraina.

För en månad sedan körde han ner en invalidanpassad buss till Kyjiv. Bussen skulle föras till ett rehabiliteringssjukhus för krigsskadade soldater.

– När jag kom fram till sjukhuset kom jag in i en gymnastiksal med 30 män i åldern 20 till 40 år, som samtliga hade mist lemmar. De berättade om verksamheten och en av patienterna var den enda överlevande i sin grupp. Alla andra var döda. Han miste en arm och ett ben, men kom hem med livet i behåll, säger Urban Fellman.

Under samma resa besökte Fellman också en myndighet som jobbar med utbyte av krigsfångar och lokaliserar tillfångatagna soldater. De krigsfångar man lyckas återbörda kan dessutom vara mycket skadade, både psykiskt och fysiskt.

– Efter den resan funderar jag inte längre. Jag vet att jag ska fortsätta med volontärarbete och fick en bättre förståelse för varför jag gör det jag gör, säger Urban Fellman.

En grävmaskin som står på ett torg.
Alertes gamla grävmaskin ska hjälpa till att skydda ukrainska städer mot ryska styrkor. Bild: Mikaela Löv / Yle

Vår egen närhistoria stärker viljan att hjälpa

Urban Fellman säger att vår egen historia också gör att vi känner med ukrainarna. Hans egen farmor kom som evakuerad från Lappland under kriget.

– Vi har varit i en liknande situation i vår närhistoria, det är klart att det påverkar vår vilja att hjälpa. Utmaningen nu är att hitta pengar, alla fordon och förnödenheter vi för till Ukraina är donerade, eller så är de köpta för donerade pengar, säger Fellman.

Såväl Håkan Forss som Ella Knuts och Urban Fellman säger att det förstås finns vissa risker med att bege sig till Ukraina. Men man ska inte glömma att vardagen pågår även där. Som volontär får man se vardag, men också något av det värsta, av livet i ett krigsdrabbat land.

– Det är inte en riskfri resa. Men i nyheterna ser vi bara det allra värsta. Samtidigt pågår ett liv, butiker och caféer är öppna och bussarna går i Kyjiv. Det är så fruktansvärt normalt samtidigt. Min bedömning är att risken att jag ska råka ut för något är ganska liten, även om jag upplevt både det normala och suttit i bombskydd i timmar, säger Urban Fellman.

Fordonen från Jakobstad kommer att ansluta till en större konvoj i södra Finland. Tidpunkten för avfärden mot Ukraina hålls hemligt av säkerhetsskäl.