Hoppa till innehållet

Henri de Saint-Simon

Från Wikipedia
Henri de Saint-Simon
Portrait de Claude-Henri de Rouvroy comte de Saint-Simon.jpg
Född17 oktober 1760
Paris
Död19 maj 1825 (64 år)
Paris
RegionVästerländsk filosofi
SkolaSaintsimonism
Socialism
Utopisk socialism
IdéerPolitisk filosofi
VerkNouveau Christianisme (1825)[1]
InfluenserJohn LockeDavid HumeAdam Smith
InflueratAuguste ComteKarl MarxFriedrich EngelsÉmile Durkheim

Henri de Saint-Simon, född 17 oktober 1760 i Paris, död 19 maj 1825 i Paris, var en fransk politisk tänkare och reformator.

Saint-Simon härstammade i från en känd fransk adelsätt. Saint-Simon uppfostrades en tid av Jean le Rond d'Alembert som uppmuntrade hans intresse för filosofiska spekulationer. 17 år gammal blev han officer och följde François-Claude de Bouillé till Nordamerika, där han som Lafayettes adjutant med utmärkelse deltog i Amerikanska frihetskriget, tills han 1782 tillfångatogs. Han frigavs först efter fredsslutet 1783. Han stannade därefter i USA, där han försökte slå igenom som en framstående filosof. I samband med franska revolutionen återvände han till Frankrike men kastades under skräckväldet i fängelse där han blev kvar under ett år, under revolutionen förlorade han också all sin förmögenhet. Genom spekulationer lyckades ha förtjäna en ny men genom ett slösaktigt leverne förlorade han snart sin förmögenhet igen och levde under resten av sitt liv i fattigdom. I samband med det började han även att skriva, hans första skrifter var Lettre d'un habitant de Genève (1802) och Introduction aux travaux scientifiques du 19:me siècle (1808). 1814 kom den politiska skriften Reorganisation de la société européenne, där Saint-Simon argumenterade för inrättandet av en gemensamt parlament för alla europeiska stater. Hans första socialfilosofiska och ekonomiska arbete var L'industrie (4 band, 1817–1818) där han hade hjälp av lärjungar som Augustin Thierry och Auguste Comte. 1819–1821 utgav han tidskriften L'organisateur, som efter hans död kom att återupptas av hans lärjungar. I första häftet skrev han sin Parabole politique där han menade att om frankrikes 30.000 främsta godsägare, präster och ämbetsmän så skulle det inte alls ha samma konsekvenser som om de förlorade 1.000 av de främsta arbetarna, handelsmännen, bankmännen och företagarna. Saint-Simon åtalades för sitt uttalande men kom att frias. Under 1820-talet utkom hans främsta socialekonomiska arbeten, Du systéme industriel (1821-1822) och Catéchisme des industriels (1823-1824). 1823 försökte han i förtvivlan över sina ekonomiska bekymmer begå självmord genom att skjuta sig, men misslyckades och blev endast av med ena ögat.[2]

Saint-Simon var en av de första som insåg industrialiseringens fundamentala betydelse för samhällsutvecklingen. Den religiösa grundvalen för tidigare samhällen hade enligt honom underminerats genom vetenskapernas framsteg. Han förespråkade en snabb modernisering av samhället under ledning av vetenskapsmän, tekniker och företagsledare, där produktionsmedlen skulle vara samhällets egendom och förvaltas av företagare och arbetare gemensamt.

Saint-Simon betecknas som utopisk socialist. Hans teorier går under benämningen saintsimonism. Hans idéer fick inflytande främst genom hans många efterföljare och blev upptagna och utvecklade av Auguste Comte, och sedan av Émile Durkheim, vilka gav dem det klaraste och mest bestående uttrycket i den så kallade positivismen.

Andra efterföljare utvecklade paradoxalt nog hans idéer till en socialistisk färgad religiös sekt som spelat en roll också för utvecklingen av den moderata evolutionistiska socialismen.

  1. Nordin 2016, s. 302–303.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]