Hoppa till innehållet

Hesekiels bok

Från Wikipedia
Hesekiels bok
alternativtext
Fresk föreställande profeten Hesekiel med citatet ”Jag skall ge er ett nytt hjärta” (36:26).
alternativtext
Blad ur Hesekiels bok från den så kallade Cerverabibeln.
Judisk indelningNevi'im
Kristen indelningGamla Testamentet
Författare och datering
Föreslagna författareHesekiel
Datering500-talet f.Kr.
Originalspråkhebreiska
Innehåll
Antal kapitel48
Framträdande personerHesekiel

Hesekiels bok är den tredje av de större profeterna i Tanakh (Hebreiska Bibeln) och en av de stora profetiska böckerna i Gamla testamentet i den kristna Bibeln, där den följer på Jesaja och Jeremia.[1] Boken berättar om de sex visioner som profeten Hesekiel, som var i exil i Babylon, hade under 22 år från 593 till 571 f.Kr. Den är resultatet av en lång och komplex historia och bevarar inte nödvändigtvis profetens ord.[2] Boken kan indelas i följande tre partier:

  1. Dom över Israel (kapitel 1–24) samt en rad fördömanden av judarna för deras olydnad mot Gud (3:22–24), med varningar om Jerusalems förstörelse.
  2. Profetior riktade mot diverse grannfolk: ammoniterna (25:1–7), moabiterna (8–11), edomiterna (12–14), filistéerna (15–17), folken i Tyrus och Sidon (26–28) samt Egypten (29–32).
  3. Framtida välsignelser för Israel (kapitel 33–48): Profetior efter det att Nebukadnessar II förstört Jerusalem; Israels och Guds rikes triumf på jorden (33–39); Messias ankomst (40; 48).[3]

Bokens senare inflytande har inkluderat utvecklingen av mystiska och apokalyptiska traditioner inom Andra templet-judendomen, rabbinsk judendom och kristendom.

Struktur

[redigera | redigera wikitext]

Hesekiel har en bred trefaldig struktur:

  • Profetior mot Juda rike och Jerusalem, kapitel 1–24
  • Profetior mot de främmande nationerna, kapitel 25–32
  • Profetior om hopp och frälsning, kapitel 33–48.[4]

Sammanfattning

[redigera | redigera wikitext]
Ett flamländskt koppararbete från mitten av 1100-talet som skildrar Hesekiels vision av tecknet "Taw" från Hesekiel 9:4. Objektet förvaras på Walters Art Museum.
Bokrulle med Hesekiels bok

Boken inleds med en vision av JHVH (יהוה). Boken går vidare till att förutse förstörelsen av Jerusalem och templet, förklarar detta som Guds straff och avslutas med löftet om en ny början och ett nytt tempel.[5]

  1. Inledande vision (Hesekiel 1:1–3:27): Gud närmar sig Hesekiel som den gudomliga krigaren, ridande på sin gudstron. Vagnen dras av fyra levande varelser, var och en med fyra ansikten (en människa, ett lejon, en oxe och en örn) och fyra vingar. Bredvid varje "levande varelse" finns ett "hjul inuti ett annat ett hjul". Hjulen bestod av "fyra lötar och jag såg att det var ögon runt om på lötarna". Gud ger Hesekiel i uppdrag att bli profet och "väktare" i Israel: "Människa, jag sänder dig till israeliterna." (2:3)
  2. Dom över Israel och Juda[6] och över folken:[7] Gud varnar för Jerusalems säkra förstörelse och för förödelsen av de nationer som plågat hans folk: ammoniterna, moabiterna, edomiterna, filistéerna, folken i Tyrus och Sidon samt Egypten.
  3. Att bygga en ny stad:[8] Den judiska exilen kommer att ta slut, en ny stad och ett nytt tempel ska byggas, och israeliterna kommer att samlas och välsignas som aldrig förr.

Några av de viktigaste punkterna inkluderar:[9]

  • "Tronvisionen", där Hesekiel ser Gud trona i templet bland den himmelska härskaran;[10]
  • Den första "tempelvisionen", där Hesekiel ser Gud lämna templet på grund av de avskyvärdheter som utövas där (vilket betyder dyrkan av avgudar snarare än JHVH, Juda rikes officiella Gud);[11]
  • Bilder av Israel, där Israel ses som en skökobrud, bland annat;[12]
  • "De förtorkade benens dal", där profeten ser de döda i Israels hus resa sig igen;[13]
  • Förstörelsen av Gog och Magog, där Hesekiel ser Israels fiender förstöras och en ny fredstid etableras;[14]
  • Den sista tempelvisionen, där Hesekiel ser det tredje tempelsamfundet centrerat kring ett nytt tempel i Jerusalem, dit Guds Shekinah (Gudomliga närvaro) har återvänt.[15]

Sammansättning

[redigera | redigera wikitext]
Handskrift på hebreiska och latin från England, tidigt 1200-tal, som visar delar av Hesekiel 30.

Hesekiels liv och tid

[redigera | redigera wikitext]

Hesekiels bok beskrivs som orden av Hesekiel (Busis son), en präst som levde i exil i staden Babylon mellan 593 och 571 f.Kr. De flesta forskare idag accepterar bokens grundläggande äkthet, men ser i den betydande tillägg från en skola av senare följare av den ursprungliga profeten. Enligt judisk tradition skrev männen i den stora församlingen Hesekiels bok, baserad på profetens ord.[16] Även om boken uppvisar betydande enhet och sannolikt speglar mycket av den historiska Hesekiel, är den resultatet av en lång och komplex historia och bevarar inte nödvändigtvis profetens ord.[2]

Enligt boken, som bär hans namn, föddes Hesekiel (Busis son) i en prästfamilj i Jerusalem omkring 623 f.Kr., under den reformistiske kungen Josias regeringstid. Före denna tid hade Juda rike varit vasall till det assyriska riket, men Assyriens snabba nedgång efter cirka 630 fick Josia att hävda sin självständighet och införa en religiös reform med betoning på lojalitet mot Jahve, Israels Gud. Josia dödades år 609 och Juda blev vasall till den nya regionala makten, det nybabyloniska imperiet. År 597, efter ett uppror mot Babylon under kung Nebukadnessar II:s regeringstid, var Hesekiel bland den stora grupp juder som togs i fångenskap av babylonierna. Han verkar ha tillbringat resten av sitt liv i Mesopotamien. En ytterligare deportation av judar från Jerusalem till Babylon skedde år 586 när ett andra misslyckat uppror resulterade i stadens och dess tempels förstörelse samt landsförvisning av de kvarvarande delarna av hovet, inklusive de sista skrivarna och prästerna. De olika datum som anges i boken antyder att Hesekiel var 25 år när han gick i exil, 30 när han fick sin profetiska kallelse och 52 vid tiden för den sista visionen omkring 571.[17]

Texthistorik

[redigera | redigera wikitext]

Hesekiels bok är, i kontrast till tidigare profeters verk, en skriftlig profetia – till stor del självskriven med undantag för en kort interpolation av sadokiterna längst bak på bokrullen.[18] Det fanns två versioner eller delar av boken (eller annars två exemplar med vissa skillnader mellan dem), båda skrivna av Hesekiel vid hans död enligt en gammal tradition som nyligen bekräftats av källkritik.[18][19]

Profetiorna från tidigare profeter är avskrifter av meddelanden som levererats av profeterna och som nämns i rubriken på varje profetbok, senare nedtecknade av skrivare; i kontrast är forskare överens om att Hesekiel skrev ner denna profetia för egen hand.[19] Detta innebär inte nödvändigtvis att Hesekiel inte levererade muntliga läror eller profetior i Tel Aviv-samhället dit han hade deporterats tillsammans med de andra judiska lärda. Enligt Hesekiels egen redogörelse i boken han skrev hade han ett uppdrag till gruppen och talade till folket, men han kan ha gjort det på ett lika öppet offentligt sätt som tidigare profeter som stått och talat på egen mark, med tanke på exilens förhållanden, förutom hans anmärkningsvärda skildring av Judas förstörelse som beskrivs i boken och som ägde rum offentligt men beskrivs som en gestikulerad och rekvisitadriven framställning utifrån förödelsen av templet och Jerusalem som ägde rum under fyrtio dagar.[19][18] Att han själv skrev boken är en unik distinktion på den tiden, vad gäller hur profetians text komponerades och fördes vidare genom traditionen.

De judiska skrifterna, mestadels på hebreiska, översattes till grekiska under de två århundradena före vår tid — en version känd som Septuaginta. Den hebreiska versionen formaliserades senare till den masoretiska bibeltexten. Den grekiska (Septuaginta) versionen av Hesekiel skiljer sig något från den hebreiska (masoretiska) versionen – den är ungefär åtta verser kortare (av 1 272)[20] och representerar möjligen en tidigare överföring av boken av idag (enligt den masoretiska traditionen) – medan andra antika manuskriptfragment skiljer sig från båda.[21]

Kritikhistorik

[redigera | redigera wikitext]

Under första halvan av 1900-talet placerade forskare som C.C. Torrey (1863–1956) och Morton Smith bokens författarskap och senare redigering på olika sätt till 200-talet f.Kr. och 700-talet.[22][23] Pendeln svängde tillbaka under efterkrigstiden, med en ökande acceptans av bokens grundläggande enhet och historiska placering i Exilen. Walther Zimmerlis tvåbandskommentar publicerades på tyska 1969 och på engelska 1979 och 1983. Den följer processen genom vilken Hesekiels orakel framfördes muntligt och omvandlades till en skriven text av profeten och hans följare i ständig omskrivning och omtolkning.[24] Han isolerar oraklen och talen bakom den nuvarande texten och följer Hesekiels interaktion med en mängd mytologiskt, legendariskt och litterärt material när han utvecklade sina insikter om Jahves avsikter under förstörelsens och exiltiden.[25] Som nämns högst upp i avsnittet om texthistoriken utvecklas den senare tolkningen i översättningen av Moshe Greenberg och Stephen L. Cook i Anchor Bible av Hesekiels bok, som färdigställdes 2025 och påbörjades i kölvattnet av Zimmerlis revidering.

Teman

[redigera | redigera wikitext]
Monument till Förintelsens överlevande vid Yad Vashem i Jerusalem; citatet är från Hesekiel 37:14.

Som präst är Hesekiel i grunden engagerad i Kavod JHVH, ett tekniskt uttryck som betyder närvaron (shekhinah) av JHVH (dvs. ett av Guds namn) bland folket, i tabernaklet och i templet, och normalt översätts som "Guds härlighet".[26] I Hesekiel beskriver frasen Gud uppsatt på sin tronvagn när han lämnar templet i kapitel 1–11 och återvänder till vad Marvin Sweeney beskriver som en skildring av "grundandet av det nya templet i Sion när JHVH återvänder till templet, som sedan tjänar som centrum för en ny skapelse med Israels stammar uppradade runt det" i kapitel 40–48.[27] Visionen i kapitel 1:4–28 speglar vanliga bibliska teman och templets bildspråk: Gud visar sig i ett moln från norr – norr är Guds vanliga hem i biblisk litteratur – med fyra levande varelser motsvarande de två keruberna ovanför Barmhärtighetssätet på förbundsarken och de två i det allra heligas, templets innersta kammare; den brinnande glöden mellan varelserna representerar kanske elden på offeraltaret, och det berömda "hjulet i hjulet" kan representera ringarna med vilka leviterna bar arken, eller vagnens hjul.[27]

Hesekiel skildrar Jerusalems förstörelse som ett reningsoffer på altaret, nödvändigt av de avskyvärda skeendena i templet (närvaron av avgudar och guden Tammuz) som beskrivs i kapitel 8.[28] Reningsprocessen börjar, Gud förbereder sig för att lämna, och en präst tänder offerelden i staden.[29] Trots detta förkunnar profeten att en liten kvarleva kommer att förbli trogen Jahve i exil och återvända till den renade staden.[29] Bilden av de förtorkade benens dal som återvänder till liv i kapitel 37 symboliserar återställandet av det renade Israel.[29]

Tidigare profeter hade använt "Israel" för att beteckna det norra riket och dess stammar; när Hesekiel talar om Israel talar han till den deporterade kvarvarande Juda; samtidigt kan han dock använda denna term för att beteckna det ärorika framtida ödet för ett verkligt omfattande "Israel".[30] Sammanfattningsvis beskriver boken Guds löfte att Israels folk ska upprätthålla sitt förbund med Gud när de renas och får ett "nytt hjärta" (en annan av bokens bilder) som gör det möjligt för dem att följa Guds bud och leva i landet i en riktig relation med Jahve.[31]

Hesekiels teologi är anmärkningsvärd för sitt bidrag till den framväxande idén om individuellt ansvar gentemot Gud – varje människa skulle hållas ansvarig endast för sina egna synder. Detta står i skarp kontrast till de deuteronomistiska författarna, som hävdade att nationens synder skulle hållas ansvariga inför alla, utan hänsyn till individens personliga skuld. Icke desto mindre delade Hesekiel många gemensamma idéer med deuteronomisterna, särskilt idén att Gud verkar enligt principen om vedergällningsrättvisa och en ambivalens gentemot kungadömet (även om deuteronomisterna reserverade sitt förakt för enskilda kungar snarare än för ämbetet i sig). Som präst prisar Hesekiel sadokiterna framför leviterna (lägre tempelfunktionärer), som han till stor del skyller för förstörelsen och exilen. Han är tydligt kopplad till Helighetslagen och dess vision om en framtid som är beroende av att hålla Guds lagar och upprätthålla rituell renhet.[32] Särskilt skyller Hesekiel den babyloniska exilen inte på folkets misslyckande att hålla lagen, utan på deras dyrkan av andra gudar än Jahve och deras orättvisa: dessa, säger Hesekiel i kapitel 8–11, är anledningarna till att Guds närvaro lämnade sin stad och sitt folk.[33]

Senare tolkning och påverkan

[redigera | redigera wikitext]

Andra templet och rabbinsk judendom (ca 515 f.kr – 500 e.Kr)

[redigera | redigera wikitext]

Hesekiels bildspråk utgjorde mycket av grunden för den mystiska traditionen i det Andra templet där visionären steg upp genom Sjunde himlen för att uppleva Guds närvaro och förstå hans handlingar och avsikter.[1] Bokens litterära inflytande kan ses i de senare apokalyptiska skrifterna av Daniel och Sakarja. Han nämns specifikt av Ben Sirah (en författare från den hellenistiska perioden som listade Israels "stora vise") och Fjärde Mackabeerboken (1:a århundradet). På 100-talet sade historikern Josefus att profeten skrev två böcker: han kan ha haft i åtanke Hesekiels apokryfon, en text från 100-talet som utvecklar läran om uppståndelsen. Hesekiel förekommer bara kort i Dödahavsrullarna, men hans inflytande där var djupt, särskilt i tempelrullen med dess tempelplaner och försvaret av sadokitprästerskapet i Damaskusskriften.[34] Det fanns tydligen viss tvekan kring inkluderingen av Hesekiel i skriftens kanon, eftersom den ofta står i konflikt med Toran (de fem "Moseböckerna" som är grundläggande för judendomen).[1]

Kristendom

[redigera | redigera wikitext]

Hesekiel nämns oftare i Uppenbarelseboken än i någon annan skrift i Nya testamentet.[35] För att ta två välkända passager, den berömda Gog och Magog-profetian i Uppenbarelseboken 20:8 refererar tillbaka till Hesekiel 38–39,[36] och i Uppenbarelseboken 21–22, som i Hesekiels avslutande visioner, förs profeten till ett högt berg där en himmelsk budbärare mäter det symmetriska nya Jerusalem, komplett med höga murar och tolv portar, Guds boning där hans folk kommer att njuta av ett tillstånd av fullkomligt välbefinnande.[37] Bortsett från Uppenbarelseboken, där Hesekiel är en viktig källa, finns det dock mycket lite anspelningar på profeten i Nya testamentet; orsakerna till detta är oklara, men det kan inte antas att varje kristen eller hellenistisk judisk gemenskap under 100-talet skulle ha haft en komplett uppsättning (hebreiska) skriftrullar, och i vilket fall som helst misstänktes Hesekiel för att uppmuntra farlig mystisk spekulation, samt ibland vara obskyr, osammanhängande och pornografisk.[38]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Book of Ezekiel, 4 april 2026.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 Sweeney 1998, sid. 88.
  2. 1 2 Joyce 2009, sid. 16.
  3. ↑ Petersen 2002, sid. 140.
  4. ↑ McKeating 1993, sid. 15.
  5. ↑ Redditt 2008, p. 148
  6. ↑ Hesekiel 4:1–24:27
  7. ↑ Hesekiel 25:1–32:32
  8. ↑ Hesekiel 33:1–48:35
  9. ↑ Blenkinsopp (1990)
  10. ↑ Hesekiel 1:4–28
  11. ↑ Hesekiel 8:1–16
  12. ↑ Hesekiel 15–19
  13. ↑ Hesekiel 37:1–14
  14. ↑ Hesekiel 38–39
  15. ↑ Hesekiel 40–48
  16. ↑ Talmud, Baba Batra]' 15a
  17. ↑ Drinkard 1996, sid. 160–61.
  18. 1 2 3 Cook, Stephen L. (2018). Ezekiel 38-48: a new translation with introduction and commentary. The Anchor Yale Bible. New Haven (Conn.) London: Yale University Press. ISBN 978-0-300-21881-7.
  19. 1 2 3 Grinberg, Mosheh; Ezechiel (1983). Ezekiel: 1-20 ; a new translation with introduction and commentary. The Anchor Bible. New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 978-0-300-13966-2.
  20. ↑ ”How many verses are in the book of Ezekiel?”. Answers.com. https://www.answers.com/Q/How_many_verses_are_in_the_the_book_of_Ezekiel.
  21. ↑ Blenkinsopp 1996, sid. 130.
  22. ↑ Smith, Morton (1975-01-01). ”The Veracity of Ezekiel, the Sins of Manasseh, and Jeremiah 44 18” (på tyska). Zeitschrift für die Altetestamentliche Wissenschafte 87 (1): sid. 11–16. doi:10.1515/zatw.1975.87.1.11. ISSN 1613-0103. https://www.degruyterbrill.com/document/doi/10.1515/zatw.1975.87.1.11/html.
  23. ↑ Pseudo-Ezekiel and the Original Prophecy, by C. C. Torrey, and Critical Articles by S. Spiegel and C. C. Torrey; Prolegomenon by M. Greenberg, 1970.
  24. ↑ Zimmerli, Walther; Zimmerli, Walther (1979). Cross, Frank Moore. red. Ezekiel 1: a commentary on the Book of the Prophet Ezekiel, chapters 1-24. Hermeneia. Philadelphia: Fortress Press. ISBN 978-0-8006-6008-6.
  25. ↑ Sweeney 1998, sid. 165–66.
  26. ↑ Sweeney 1998, sid. 91.
  27. 1 2 Sweeney 1998, sid. 92.
  28. ↑ Sweeney 1998, sid. 92–93.
  29. 1 2 3 Sweeney 1998, sid. 93.
  30. ↑ Goldingay 2003, sid. 624.
  31. ↑ Sweeney 1998, sid. 93–94.
  32. ↑ Tredje Moseboken 17-26
  33. ↑ Kugler & Hartin 2009, sid. 261.
  34. ↑ Block 1997, sid. 43.
  35. ↑ Buitenwerf 2007, sid. 165.
  36. ↑ Buitenwerf 2007, sid. 165 ff.
  37. ↑ Block 1998, sid. 502.
  38. ↑ Muddiman 2007, sid. 137.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Online översättningar

v • r
Böcker i Gamla testamentet
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hesekiels_bok&oldid=59445995”