Johannes Blaskowitz
| Johannes Blaskowitz | |
| Johannes Blaskowitz i december 1939. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 10 juli 1883 Paterswalde, Ostpreussen, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 5 februari 1948 (64 år) Nürnberg, Bayern, Tyskland |
| Begravningsplats | Bommelsen, Bomlitz, Niedersachsen |
| I tjänst för | |
| Försvarsgren | Heer |
| Tjänstetid | 1901–1945 |
| Grad | |
| Befäl | 8. Armee (1939) 2. Armee (1939) 9. Armee (1940) 1. Armee (1940–1944) Armégrupp G (1944) Armégrupp H (1945) |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser | Riddarkorset av Järnkorset med eklöv och svärd Tyska korset i silver |
| Relationer | Hustru: Anna Emilie Mathilde Riege (1879–1950; giftermål 1906) Barn: Annemarie (1907–2001), Wilhelm (1911–1912) |
Johannes Albrecht Blaskowitz, född 10 juli 1883 i Paterswalde, Ostpreussen, död 5 februari 1948 i Nürnberg, var en tysk generalöverste. Under andra världskriget förde han befäl över flera tyska armégrupper.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Blaskowitz var som kapten kompani- och bataljonschef under första världskriget, som överstelöjtnant och överste bataljons- och regementschef i Reichswehr under Weimarrepubliken. Blaskowitz, som i första hand såg sig som soldat, gjorde sig vid upprepade tillfällen illa omtyckt hos den högsta ledningen för sin öppet uttalade kritik av SS och Gestapo, särskilt under fälttåget i Polen år 1939. Blaskowitz mottog i en järnvägsvagn 1939 i Rakow utanför Warszawa polska officerares kapitulation.
Efter andra världskrigets slut ställdes Blaskowitz inför rätta i Nürnberg 1947 anklagad för bland annat krigsförbrytelser. Han begick självmord genom att hoppa ut genom ett av fängelsebyggnadens fönster,[1] men det finns uppgifter om att han skulle ha knuffats ut från fönstret av SS-agenter.[2]
Befordringshistorik
[redigera | redigera wikitext]| Datum | Tjänstegrad |
|---|---|
| 2 mars 1901 | Fänrik |
| 27 januari 1902 | Löjtnant |
| 27 januari 1910 | Överlöjtnant |
| 17 februari 1914 | Kapten |
| 1 januari 1922 | Major |
| 6 april 1926 | Överstelöjtnant |
| 1 oktober 1929 | Överste |
| 1 oktober 1932 | Generalmajor |
| 1 december 1933 | Generallöjtnant |
| 1 augusti 1936 | General av infanteriet |
| 1 oktober 1939 | Generalöverste |
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Klee 2007, s. 52.
- ↑ ”Johannes Blaskowitz | German military officer” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Johannes-Blaskowitz. Läst 7 maj 2017.
- ↑ Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”Generaloberst Johannes Blaskowitz” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2009. https://web.archive.org/web/20091019182527/http://geocities.com/~orion47/WEHRMACHT/HEER/Generaloberst/BLASKOWITZ_JOHANNES.html. Läst 14 januari 2013.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Blixtkrig. Tredje riket (Bokorama), 99-1290130-4. Höganäs: Bokorama. 1992. Libris 7592002. ISBN 91-7024-874-5
- Gerwarth, Robert (2011) (på engelska). Hitler's Hangman: The Life of Heydrich. New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 978-0-300-11575-8. https://archive.org/details/hitlershangmanli0000gerw_d7j1
- Giziowski, Richard (1996) (på engelska). The Enigma of General Blaskowitz. New York: Hippocrene Books. ISBN 0-7818-0503-1. https://archive.org/details/enigmaofgeneralb0000gizi
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 52. ISBN 978-3-596-16048-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Johannes Blaskowitz.
| ||||||||||||||||
|
- Födda 1883
- Avlidna 1948
- Män
- Generaler i Nazityskland
- Personer från Ostpreussen
- Militärer som begått självmord
- Mottagare av Riddarkorset med eklöv och svärd
- Mottagare av Tyska korset i silver
- Mottagare av Hohenzollerska husordens riddarkors
- Generalöverstar
- Mottagare av Zähringer Löwenorden
- Mottagare av Bayerska militärförtjänstorden
- Mottagare av Tilläggsspännet till Järnkorset av första klassen