Hoppa till innehållet

Kils station

Kils station
Kils station.
Stationsinformation
OrtKil
LandSverige
Öppnade15 november 1879
Trafikeras avSJ
Värmlandstrafik
Tågåkeriet i Bergslagen
TrafiktypPersontrafik samt godstrafik
Förbindelser
Anslutande linjerVärmlandsbanan
Norge/Vänerbanan
Fryksdalsbanan
Bergslagsbanan (endast godstrafik)
Föregående stationKarlstad C
Efterföljande stationVärmlandsbanan:
Fagerås station
Norge/Vänerbanan:
Grums
Fryksdalsbanan:
Tolita
Läge
Avstånd från Stockholm C349,5 km
Avstånd från Göteborg C232 km
Höjdläge99 m ö.h.
Koordinater59°30′18″N 13°18′59″Ö / 59.505°N 13.316388888889°Ö / 59.505; 13.316388888889
StationssignaturKil
Karta

Kils station är en järnvägsstation i Kil.[1]

Den första järnvägsstationen i Kil låg 1,6 km sydöst om den nuvarande stationen och öppnade den 19 juni 1871 när nuvarande Värmlandsbanan öppnades mellan Karlstad och Arvika. I oktober samma år öppnades en sidolinje till Fryksta för anslutning till båttrafiken på Frykensjöarna. 1876 tillkom nuvarande Bergslagsbanan. 15 november 1879 öppnades en ny station i Kil på den nuvarande platsen. Den namngavs Kil (i vissa sammanhang även kallad Kils övre) och den gamla stationen namngavs Kils nedre. I samband med detta drogs Bergslagsbanan om till den nya stationen i Kil och dess fortsättning mot Göteborg, nuvarande Norge/Vänerbanan, öppnades. 1906 stängdes Kils nedre och banan från Fryksta drogs om till Kils station. 1912 öppnades linjen mot Sunne, nuvarande Fryksdalsbanan, för provisorisk godstrafik och 1913 öppnade den för allmän trafik. Banan till Fryksta revs 1974.[2]

Kil är en viktig järnvägsknut med trafikerade järnvägar i fem olika riktningar, där Värmlandsbanan passerar mellan Laxå och Charlottenberg, medan Bergslagsbanan från Gävle, Fryksdalsbanan från Torsby och Norge/Vänerbanan från Göteborg alla har ändpunkt i Kil. Kils station har det högsta antalet spår i Sverige, där det finns totalt 20 spår, 7 av dem används för persontrafik och de resterande 13 används för godstransport mellan Sverige och Norge.[källa behövs]

  1. ↑ Harlén (2012), s. 131
  2. ↑ Järnvägsdata med trafikplatser (Svenska Järnvägsklubbens skriftserie nr 83). Svenska Järnvägsklubben. 2009. sid. 122. Libris 11731954. ISBN 9185195057

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]