fogde

Svenska

Substantiv

Böjningar av fogde	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fogde	fogden	fogdar	fogdarna
Genitiv	fogdes	fogdens	fogdars	fogdarnas

fogde

1. (historia) kunglig ämbetsman som företräde kronans intressen och bland annat drev in skatter

   Etymologi: Av fornsvenska foghadhe, av latinska vocatus.

   Sammansättningar: gruvfogde, gårdsfogde, kronofogde

Besläktade ord: befogenhet

Översättningar

kunglig ämbetsman som företräder kronans intressen

• danska: foged ^(da)
• isländska: fógeti ^(is) m
• polska: wójt ^(pl) m
• spanska: alguacil ^(es) m
• tyska: Vogt ^(de) m