Stanley Cavell

Stanley Cavell
Född	1 september 1926 Atlanta, USA
Död	19 juni 2018 (91 år) Boston
Begravd	Mount Auburn Cemetery
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Harvard University University of California, Berkeley University of California, Los Angeles Juilliard School
Sysselsättning	Filosof, estetiker, självbiograf, universitetslärare, författare
Arbetsgivare	Harvard University University of Chicago Wesleyan University University of California, Berkeley
Maka	Marcia Cavell
Utmärkelser
Carus-föreläsning (1988) Hedersdoktor vid université Strasbourg-II (1995) Hedersdoktor vid École normale supérieure de Lyon (2010) Harvard Centennialmedaljen MacArthur Fellows Program
Redigera Wikidata

Stanley Louis Cavell, född Goldstein den 1 september 1926 i Atlanta, Georgia, död 19 juni 2018 i Boston, Massachusetts, var en amerikansk filosof. Han innehade som emeritus Walter M. Cabot-professuren i estetik och generell värdeteori vid Harvard University.

Cavell är en filosof som fostrats i den anglo-amerikanska analytiska traditionen vid Harvard, där han studerade för bland andra John Austin. Han hade dessutom en kandidatexamen i musikvetenskap från University of California, Berkeley. Den analytiska traditionen blandar han med tongivande tankar i den vardagsspråksfilosofi och den kontinentala filosofin; Cavell återkommer ofta till Ludwig Wittgenstein och Martin Heidegger, men även de amerikanska transcendentalisterna, i synnerhet Henry Thoreau och Ralph Waldo Emerson. Han förknippas med ett förhållningssätt till Wittgenstein som ibland kallas New Wittgenstein. Han har blivit känd för att behandla film och skönlitteratur i sina filosofiska avhandlingar, och för att överföra Wittgensteins teorier till estetiken.

En av hans mest kända böcker är The Claim of Reason: Wittgenstein, Skepticism, Morality, and Tragedy (1979), som utgör själva navet i hans arbete, och bygger på den avhandling som gav honom doktorstiteln.

Ett senare verk av Cavell är Cities of Words: Pedagogical Letters on a Register of the Moral Life (2004), i vilken han utrönar historien till den ”etiska perfektionismen”, det vill säga vad han uppfattar som ett förhållningssätt i moralfilosofin vilket han anser genomsyrar skönlitteraturen genom den västerländska filosofins historia. Han hade i tidigare verk banat vägen för sin analys, genom att öppna litteraturgenren med studier av Emerson, och fortsätter i denna med att föreslå sätt att studera filosofin likväl som filmen, som fält som intagits av perfektionistiska element.

Cavell var tidigare ordförande för American Philosophical Association.

Bibliografi

• Must We Mean What We Say? (1969)
• The World Viewed: Reflections on the Ontology of Film (1971)
• The Senses of Walden (1972)
• Pursuits of Happiness: The Hollywood Comedy of Remarriage (1981)
• Themes Out of School: Effects and Causes (1984)
• Disowning Knowledge: In Six Plays of Shakespeare (1987)
• In Quest of the Ordinary: Lines of Scepticism and Romanticism (1988)
• This New Yet Unapproachable America: Lectures after Emerson after Wittgenstein (1988)
• Conditions Handsome and Unhandsome: The Constitution of Emersonian Perfectionism (1990)
• A Pitch of Philosophy: Autobiographical Exercises (1994)
• Philosophical Passages: Wittgenstein, Emerson, Austin, Derrida (1995)
• Contesting Tears: The Melodrama of the Unknown Woman (1996)
• Emerson's Transcendental Etudes (2003)
• Cities of Words: Pedagogical Letters on a Register of the Moral Life (2004)
• Philosophy the Day after Tomorrow (2005)

Externa länkar

• Sven Öhman, ”En filosofs närkamp med konsten”, Svenska Dagbladet, 26 september 2003