Hoppa till innehållet

Francis Halzen

Från Wikipedia
Francis Halzen Nobelpristagare i fysik 2026
Francis Halzen, 2025.
Född23 mars 1944[1] (82 år)
Tienen[2], Belgien
Medborgare iUSA
Utbildad vidKatolska universitetet i Leuven[3]
SysselsättningUniversitetslärare, fysiker[4]
ArbetsgivareUniversity of Wisconsin–Madison
Noterbara verkIceCube
Utmärkelser
Giuseppe and Vanna Cocconi Prize (2015)[5]
Balzanpriset (2015)[6]
Julius Wess-priset (2017)[7]
Nobelpriset i fysik (2026)[8][2][9]
APS Medal for Exceptional Achievement in Research (2026)[10]
Medlem av American Physical Society
Bruno Pontecorvo Prize
Redigera Wikidata

Francis Louis Halzen,[11][12] född 23 mars 1944 i Tienen, Flamländska Brabant, Belgien,[13] är en belgisk-amerikansk partikelfysiker[13] som har arbetat inom både teoretisk och experimentell partikelfysik, inklusive högenergiastrofysik. Han doktorerade 1969 vid Katholieke Universiteit Leuven i Belgien och arbetade som vetenskaplig medarbetare vid CERN innan han flyttade till USA, där han har varit professor vid University of Wisconsin–Madison.[13] sedan 1972. Sedan 2001 har han varit huvudforskare och talesperson för IceCube Neutrino Observatory, världens största neutrinodetektor, baserad vid Amundsen-Scott Sydpolstation i Antarktis. Han fick Nobelpriset i fysik 2026 ”för avgörande bidrag till IceCube-observatoriet och upptäckten av högenergetiska neutriner av astrofysikaliskt ursprung”.[14]

Halzen med en kopia av Galileos teleskop, 2025

Francis Louis Halzen avlade examen i fysik vid Katolska universitetet i Leuven med en magisterexamen 1966 och en doktorsexamen 1969. Hans doktorsavhandling, skriven på nederländska, hade titeln Gebroken symmetrieën van hadronen – dynamica van het π N kanaal ("Brutna symmetrier hos hadroner: Dynamiken hos π N-kanalen").[15] Mellan 1969 och 1971 arbetade han som vetenskaplig medarbetare vid CERN. År 1972 avslutade Halzen sin agrégation de l'enseignement supérieur, vilket vid den tiden var den habilitering som krävdes för att avancera till högre forsknings- och undervisningspositioner vid ett belgiskt universitet.[16]

År 1972 utnämndes Halzen till biträdande professor vid University of Wisconsin–Madison (UW) i USA. Han blev professor vid UW 1977. Sedan 1984 har han varit chef för UW:s Institute for Elementary Particle Physics Research. År 1987 befordrades han till Gregory Breit Distinguished Chair. Halzens tidiga forskning var inriktad på teoretisk partikelfysik och kärnfysik. Tillsammans med den brittiske teoretiska fysikern Alan Martin var Halzen medförfattare till Quarks and Leptons: An Introductory Course in Modern Particle Physics (1984), som snart blev en standardlärobok i partikelfysik.[17][18]

Halzen blev också en ledande forskare inom kosmisk strålningsfysik och astropartikelfysik. Han har publicerat många artiklar om kosmiska strålningsanomalier och kvarkmateria, om sambandet mellan partikelfysik och kosmisk strålning, om partiklar från supernovor och om myonproduktion i atmosfäriska gammastrålar.[19] Halzen utnämndes till Vilas forskningsprofessor 2021. I oktober 2026 hade han fortfarande denna position, samt var chef för Institute for Elementary Particle Physics Research och Gregory Breit Distinguished Professor.[20]

Halzen fick först höra talas om ryska forskares försök att upptäcka neutriner i Antarktis, med hjälp av radioantenner vid deras antarktiska forskningsstation för att söka efter elektriska gnistor till följd av kosmiska neutriner som kolliderar med isen.[21] Efter att ha fastställt att dessa interaktioner skulle vara för svaga för att registreras, började han 1987 arbeta med AMANDA-projektet (Antarctic Muon And Neutrino Detector Array), som föreslog att man skulle begrava en rad ljussensorer djupt nere i den antarktiska isen, vilken är klar, mörk, stabil, steril och fri från bakgrundsljus. Konstruktionen baserades på en idé av den sovjetiska fysikern Moisey Markov, ursprungligen föreslagen 1960 men aldrig genomförd, att leta efter högenergineutriner genom att placera Tjerenkov-detektorer i Bajkalsjön.[22][23]

Detta pilotexperiment med AMANDA kunde detektera högenergiska kosmiska myoner och neutriner, men mätningarna påverkades av störningar från kosmisk strålning, såväl som av luftbubblor i isen. Dessa faktorer övertygade Halzen om att en mycket större och djupare uppsättning skulle behövas, och 2005 blev AMANDA-projektet en del av dess efterföljande projekt, IceCube Neutrino Observatory.[24]

IceCube Neutrino-observatoriet

[redigera | redigera wikitext]
IceCube Neutrino Observatory vid Sydpolen

År 2005 påbörjade hans team byggandet av IceCube-projektet, som var konstruerat för att vara 100 gånger större än AMANDA, med en total volym på 1 km3 och begravt upp till 2 400 meter djupt. Efter sex års byggnation togs IceCube i full drift 2011.[25] Det viktigaste resultatet från IceCube var den tydliga banbrytande observationen av högenergineutriner (ungefär 100 gånger mer energiska än de partiklar som accelereras idag vid världens kraftfullaste maskin, LHC vid CERN) år 2013, från ännu okända källor utanför galaxen. Denna upptäckt har stimulerat planeringen och utvecklingen av ännu större neutrinoteleskop, både vid Sydpolen och djupt under vattnet.[19]

Andra roller

[redigera | redigera wikitext]

Halzen har suttit i olika rådgivande kommittéer, inklusive de för SNO, Telescope Array och Auger-upgrade-experimenten, Max Planck-institutet i Heidelberg och München, ICRR vid Tokyos universitet 1983 och 1987, US Particle Physics Prioritization Panel och ApPEC:s rådgivande panel för partikelastrofysik i Europa.[26]

Utmärkelser och priser

[redigera | redigera wikitext]

År 1994 blev Halzen ledamot i American Physical Society[27] och invald i National Academy of Sciences[28] år 2024. Han har mottagit många utmärkelser, som:

[Redigera Wikidata]

År 2005 döpte den amerikanska rådgivande kommittén för antarktiska namn Halzen Mesa efter Francis Halzen.[29]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Francis Halzen, 22 oktober 2026.
  1. ↑ läs online, www.balzan.org , läst: 6 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 Nobelprize.org, Nobelstiftelsen, Nobel Laureate API-ID: 1064, läst: 6 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1430932077749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 läs online, eps-hepp.web.cern.ch .[källa från Wikidata]
  6. 1 2 läs online, www.balzan.org .[källa från Wikidata]
  7. 1 2 läs online, www.kceta.kit.edu .[källa från Wikidata]
  8. 1 2 läs online, Nobelprize.org .[källa från Wikidata]
  9. 1 2 Nobel physics prize awarded for detection of cosmic neutrinos, Nature, 6 oktober 2026, 10.1038/D41586-026-03092-1, läs online och läs online, läst: 18 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 läs online, www.aps.org , läst: 30 juni 2026.[källa från Wikidata]
  11. ↑ Kölbel, David Beck und Ralf (6 oktober 2026). ”Nobelpreis für Physik: Auszeichnung für Nachweis von "Geistern aus dem All"” (på tyska). Nobelpreis für Physik: Auszeichnung für Nachweis von "Geistern aus dem All". tagesschau.de. https://www.tagesschau.de/wissen/physiknobelpreis-francis-halzen-100.html.
  12. ↑ ”Belgian Physicist Wins Nobel Prize In Physics For Cosmic Particle Discovery” (på tyska). FinanzNachrichten.de. 6 oktober 2026. https://www.finanznachrichten.de/nachrichten-2026-10/69767784-belgian-physicist-wins-nobel-prize-in-physics-for-cosmic-particle-discovery-020.htm. ”Copyright(c) 2026 RTTNews.com”
  13. 1 2 3 ”Nobel Prize in Physics 2026”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2026/halzen/facts/. Läst 6 oktober 2026.
  14. ↑ ”Pressmeddelande: Nobelpriset i fysik 2026”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2026/1929947-press-release-swedish/. Läst 6 oktober 2026.
  15. ↑ [https://lib.is/lbsn996766760101471/representation?libis=11:1:1& "Gebroken symmetrieën van hadronen -dynamica van het PII Pl-nucleon kanaal". Halzen, Francis (author); KUL. Faculteit wetenschappen. (other) s. n. Leuven: s.n. 1968. [Library catalogue entry, University of Leuven].
  16. ↑ ”Francis Halzen: Curriculum Vitae”. Academy of Europe. https://www.ae-info.org/ae/Member/Halzen_Francis/CV.
  17. ↑ ”Alan Martin”. Fellows Directory. Royal Society. https://royalsociety.org/people/alan-martin-11891/. Läst 4 december 2018.
  18. ↑ Halzen, Francis; Martin, Alan Douglas (1984) (på engelska). Quarks and Leptons: An Introductory Course in Modern Particle Physics. Wiley. ISBN 978-0-471-81187-9. https://www.google.co.cr/books/edition/Quarks_and_Leptons/G7RvQgAACAAJ?hl=en.
  19. 1 2 ”2015 Balzan Prize for Astroparticle Physics including neutrino and gamma-ray observation”. International Balzan Prize Foundation. oktober 2015. http://www.balzan.org/en/prizewinners/francis-halzen. Läst 11 november 2018.
  20. ↑ ”Curriculum Vitae: Francis Halzen”. Curriculum Vitae: Francis Halzen. https://user-web.icecube.wisc.edu/~halzen/CV/FH_longCV_05152026.pdf.
  21. ↑ Jayawardhana, Ray (10 december 2013). Neutrino Hunters: The Thrilling Chase for a Ghostly Particle to Unlock the Secrets of the Universe. Scientific American. ISBN 978-0-374-22063-1. https://archive.org/details/neutrinohunterst0000jaya.
  22. ↑ ”Как нобелевского лауреата по физике 2026 года вдохновила идея советского ученого почти 70-летней давности. История открытия нейтрино” (på ryska). Как нобелевского лауреата по физике 2026 года вдохновила идея советского ученого почти 70-летней давности. История открытия нейтрино. Meduza. 6 oktober 2026. https://meduza.io/feature/2026/10/07/kak-nobelevskogo-laureata-po-fizike-2026-goda-vdohnovila-ideya-sovetskogo-uchenogo-pochti-70-letney-davnosti.
  23. ↑ Halzen, Francis. IceCube and the Discovery of High-Energy Cosmic Neutrinos. Sid. 34. https://www.balzan.org/wp-content/uploads/2022/04/ABL8-Halzen-Download.pdf. Läst 11 oktober 2026.
  24. ↑ ”Scientific background to the Nobel Prize in Physics 2026 (pdf)”. Scientific background to the Nobel Prize in Physics 2026 (pdf). https://www.nobelprize.org/uploads/2026/10/advanced-physicsprize2026.pdf.
  25. ↑ ”IceCube: celebrating a decade of discovery”. IceCube: celebrating a decade of discovery. 13 maj 2021. https://www.physics.ox.ac.uk/news/icecube-celebrating-decade-discovery.
  26. ↑ ”Francis Halzen: Biographical and Bibliographical Information”. International Balzan Prize Foundation. October 2015. https://www.balzan.org/en/prizewinners/francis-halzen/bio-bibliography-halzen. Läst 19 februari 2020.
  27. ↑ ”APS Fellows archive”. American Physical Society. https://www.aps.org/funding-recognition/aps-fellowship?q=Francis%20Halzen&af=true.
  28. ↑ ”National Academy of Sciences Elects Members and International Members”. www.nasonline.org. 30 April 2024. https://www.nasonline.org/news-and-multimedia/news/2024-nas-election.html.
  29. ↑ ”Antarctica Detail” (på amerikansk engelska). geonames.usgs.gov. https://geonames.usgs.gov/apex/f?p=gnispq:5:::NO::P5_ANTAR_ID:18739.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]